Camino de Santiago med barn. Vi går på höstlovet med början i Pamplona. Nu är vi i Puente de Reina.
Trots att jag vaknat varje gång nån rörde sig i sängen intill och att jag varit uppe och kissat två gånger mitt i natten, så har jag ändå sovit ok.
Alla andra pilgrimmer kastar sig iväg medans det fortfarande är mörkt, vi väntar tills städerskan slänger ut oss vid kl 8. Det är bara våra kläder som hänger kvar på tork och våra skor står själva i skohyllan vid entrén. Vi strosar sakta längs kullerstensgatorna mot stadens utgång. Vi tar frukost på ett café! Ja, lyx.
Jag dricker en stor café con leche, typ en mini-latte. Extra stor beställde jag idag, i glas och med extra espresso. Spanskan blir bättre och bättre för varje dag. Och jag skojar lite om alla kakor Juni vill beställa. Det finns i princip aldrig något glutenfritt, någonstans, men om jag har tur kan jag få lite tortilla. Men inte idag.
Det verkar bli sol idag igen. 13 km står på agendan. Barnen är pepp.
-Alltså det blir inget godis nu, vi har ju precis ätit kakor till frukost.
-Nä jag smakade faktiskt på den där äckliga yoghurten du köpt också!
-Men, mamma jag måste alltid ha en godis i munnen, annars kan jag liksom inte gå. Du förstår ju ingenting!
Brant och svettigt idag.
Skönt när man kan ta paus på en bar.
Det är kul när man ser folk på leden, även om de svischar förbi fort. Jag blir inte stressad och det förvånar mig. Jag ser mina små pilgrimmer prata och leka och göra saker längs vägen och det känns ok. Allt är ok.
Vi är själva på vandrarhemmet i Lorca. Det är sista dagen de har öppet och även hon som driver det ska gå hem nu. Så vi får mat som vi kan micra senare och frukostpåsar. Mini-portioner. Vi åt upp alltihop inkl frukosten direkt och somnade hungriga alla tre.
Vad önskar folk att hitta på den här leden egentligen?
Vad önskar jag att få ut av den här leden?
Ja, varför gör vi det här, mamma?
Nästa dag: Ibland vill man bara fortsätta gå