Dag 10, Plötsligt hjärtstopp, det börjar bli tråkigt nu.

Måndag.Tisdag 20-21/3 2017 dagarna flyter ihop lite, rutinerna upprepar sig. Du är fortfarande på Danderyds sjukhus.

Vi väntar på att hjärnrehabben kommer tillbaks och läkaren kommer in och förklarar igen ang medicinerna och hjärtinfarkten och det går att prata med dig helt normalt nu. Du är rastlös och tycker det är tråkigt att ligga där. Jag tycker det är skönt att de har koll på ditt EKG och att jag ligger mestadels i din sjukhussäng och försöker sova. Men jäklarns vad folk springer in och ut. Är det inte antibiotika så är det rond och är det inte rond så vill kuratorn komma och höra hur vi mår.
-Vi mår fint, jag är jättejättetrött och han är inte det minsta trött.
Hon stannar en stund och pratar. Patrick behöver inte prata. Det är mest jag som har trauma ju. Och hon säger samma som sjuksköterskan sa i torsdags. Bestäm inget nu och låt det få ta tid och det kommer lösa sig och man behöver inte överdriva alla kostrekommendationerna. Nä, hur lätt är det att överdriva dom när vi redan nu äter extremare än de är? Vi kanske borde äta lite mer olja. Så får det bli. Frityrolja ska in i huset, jag ska köpa på vägen hem. Så vi kan sluta med nåt sen.

Fysioterapeuten kommer också och tar ut dig på promenader i strumplästen. Sockiplast. Dina leriga gympaskor har jag ju tagit hem. Jag följer med. Kontrollfreak. Men om du skulle falla ihop så är du på ett sjukhus, ganska många som kan hjälpa till. Ok. Men jag följer med ändå.
Du får gå ända ner till entréhallen och tillbaks. Du ser och upptäcker saker som jag inte sett alla dessa dagar, tex ett konstverk på innergården. Det föreställer en stol i en glasbur. Kanske är det så du känner dig? Inspärrad och betraktad genom osynliga väggar. ”I det gamla Grekland var Temenos en plats som bara fick beträdas efter speciella förberedelser, ett heligt område där människor kunde känna sig trygga” är beskrivningen av konstverket, hoppas du känner dig trygg och inte bara uttråkad.
Du blir trött av att gå, men det erkänner du inte. Jag blev också trött, men det spelar ju liksom ingen roll för nån.
Fysioterapeuten säger att man inte får vara rädd för att röra på sig och inte bli stillasittande.
-Öh nä det där är fel approach! Han kommer att röra på sig för alldeles för mycket om du säger sådär, säger jag.
-Vadå? Hon säger ju att jag ska röra på mig! du försöker att försvara dig.
-Jaha ok är det så? Man behöver iaf inte fundera så mycket kring vad man orkar, utan göra det som känns bra. Och sen säger hon det viktigaste av allt: OCH DET ÄR FAKTISKT VIKTIGT ATT GÖRA DET SOM KÄNNS BRA FÖR DIN FRU! Hon har varit med om mycket och det kommer att ta lite tid för henne att vänja sig vid att du är så rörlig och att du inte kommer falla ihop igen.
-Men! fortsätter hon med ett höjt finger, Det finns inget du kan göra för att snabba på läkningsprocessen, så lyssna på Chaly! Det blir inte bättre för att du tar i för mycket eller gör för mycket, snarare tvärtom. Det måste få ta sin tid. Hjärtat måste få läka i lugn och ro. Det är också därför du är sjukskriven ett tag.
Du muttrar nåt om din idiotiska sjukskrivning.
-Det kommer ge sig ska du se. Det är klart att du känner att det är trist och tråkigt att ligga här, men du kände ju bara vi gick ner i entréhallen så vart du lite trött. Det måste få ta den tid det tar. Och även hjärnan har fått vara isolerad här nu. Det måste du komma ihåg, det är inte mycket intryck i en sjukhussal. Och få oväntade saker som händer här. Och sen när ni kommer hem, om nån vecka eller så, behöver ni inte vara oroliga för att ha sex heller, det är ungefär en pulsökning som att gå uppför trapporna och det klarar hjärtat. Du får gå uppför trapporna.
Gå i trappor, bah! Det kan du ju fan fetglömma sockiplast-mannen, tänker jag men säger inget.

Hjärnskaderehab-teamet återkommer äntligen på tisdagen och de är verkligen ett team: typ 4 pers som kommer in och invaderar rummet. Denna gången fick jag vara med. Jag sitter bredvid dig på sängen och vågar knappt andas. Du ska räkna neråt, ta minus med nåt ojämnt tal och sen ska du komma ihåg lite ord medans du läser nåt annat och sen kategorisera något tredje. Det tar inte så lång tid.
Och du klarar dig! Du får godkänt! Yey! Så glad. Så skönt.
Dom vill inte ens att du kommer dit överhuvudtaget. Så konstigt. Men skönt såklart.
Så nu vill läkaren skicka hem dig. Bara sådär huxflux. Hon måste ha sett den skära skräcken i mitt ansikte när hon la till,
-Men i din extrema situation får du förstås stanna kvar också.
-Hur säkert är det att åka hem?
-Alltså för hjärtats skulle har vi inte kunnat se något som tyder på att det skulle vara något problem där. Och det blir sista dagen med antibiotika imorgon, så isåfall kan han åka hem ikväll och komma tillbaks imorgonbitti före kl 8. Men i eran extrema situation är det såklart helt ok att vänta tills imorgon eller att ligga kvar flera dagar. Eller ha dagpermission eller omvänt, hur ni känner.
-Ok jag känner att det känns nervöst och att jag inte har hunnit städa hemma.
Jag hör ju själv hur det låter, men det känns som du har varit bortrest och jag har inte städat nåt what so ever hemma. Jag har ju knappt varit hemma. Men iaf.
-Men då ska han hem efter kl 20 ikväll och tillbaks innan kl 8 och så har vi en massa barn som vill kramas och stojja ikväll och imorgonbitti. Det lär bli en hel del stress för mig, eller framförallt för honom, för mig är det ju stress hela tiden skitsamma.
-Nä det är nog bäst att jag åker hem imorgon istället.
-Ja eller aldrig, säger jag.

Jag andas ut och köper målarfärg på vägen hem. Det är en vägg vi tapetserade i somras som vi kanske hinner måla nu när du ska vara hemma. Jag glömmer helt bort det där med frityroljan och svärmor har städat när jag kommer hem. I natt sover jag ensam för sista gången. Man tror att det skulle vara lugnt då, men det skulle dröja ytterligare en vecka innan sömnen återvänder. Nåja, tur jag inte visste det då.

Läs vidare, del 11

Tidigare delar:

Plötsligt hjärtstopp på ett lopp, del 1

Plötsligt hjärtstopp på ett lopp, dag 2

Plötsligt hjärtstopp på ett lopp, del 3

Plötsligt hjärtstopp och minnesförlust, del 4

Plötsligt hjärtstopp på ett lopp, del 5

Plötsligt hjärtstopp utanför sjukhus, del 6

Plötsligt hjärtstopp på ett motionslopp, dag 7

Plötsligt hjärtstopp på ett motionslopp, del 8

Ditt plötsliga hjärtstopp skedde på rätt ställe. del 9

Se alla avsnitt med hjärtstoppstema

2 thoughts on “Dag 10, Plötsligt hjärtstopp, det börjar bli tråkigt nu.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.