HÅEC14 Åre Extreme Challenge 2014

Race report.

Till synes lugnt väder före start
Vad vi gjorde dagen innan tävlingen ser du här:
Träning helt enkelt: Åre Extreme Challenge, man måste tydligen ha en sjöpaddlings-kajak

Vi sitter i vattnet 8.53. Vi driver bort från startbojen. Paddlar och kommer inte rätt. Hur funkar rodret? Tydligen inte alls. Drar upp det och vänder. Starten går kl.9. Vi är inte på rätt sida om bojen. Panik. Stress.

-Starten är hitåt! Skrålar funktionären i båten vid startbojen och pekar med hela handen åt motsatt håll. Jaja, vi försöker ju.
Men va faan. Kajaken lyder inte, rodret funkar inte och det kommer sidokastvindar över sjön, dit vi ska.
Min värsta mardröm som är att ramla i sjön, känns väldigt, väldigt nära redan såhär före start.
Ser flera som ligger och kramar sina surfskis i vattnet (en smal kajak utan kapell). Och nu känner jag ångest och nervositet på riktigt. Jag har ingen våtdräkt på, inte ens nån vindjacka. Vart kom vinden ifrån liksom? Solen skiner ju!
Tur att vi har tunga, stadiga och stabila kajaker, även om jag ännu inte fått kläm på riktning, roder och balans.
Våra stadiga kajaker
Skulle man kanske ha provpaddlat kajaken? Eller frågat hur man styr med roder? Eller hur gör man om det blåser?
Eller kanske kajakat mer än 3h i lungt vatten i fis-fika-fart. Men såhär efteråt vart det ju lite mer utmaning, lite mer av en sport.
En sak är ju säkert, vi hade varit rökta direkt i forspaddlingskajakerna.
Jag skrattar nervöst, vi är ju inte riktigt kloka.
5 minuter efter start var de flesta borta förutom dom typ 10 som låg i vattnet. Många kom upp snabbt som fasiken men många ramlade i igen. Det var riktigt kallt i vattnet, några ligger uppkravlade längs stranden på andra sidan och räddningsbåtarna åker skytteltrafik.
Det visslas här och det visslas där (man blåser i visselpipan när man behöver assistans).
Vi är nu äntligen på andra sidan sjön och det är ju mycket bättre att hå vågorna rakt mot sig än från sidan men ändå. Det här är kämpigt. 
Snart hör vi visselljud igen och ser några kajaker. En person ligger i vattnet och visslar för fulla muggar. Han når inte sin surfski och flyter i flytvästen. Nån försöker dra hans kajak närmare. Vi börjar också vissla.
Vart är räddningsbåten? Shitfan. Han kommer inte upp i kajaken. Helt slut, känner inte sina ben.
Vart är räddningskajaken? Vad gör vi? Jag kommer ju gå omkull om jag försöker hjälpa till. Kommer närmare och snarare stör än hjälper till. Vi stannar och försöker peppa och vara socialt stöd.
En överfull räddningsbåt kommer äntligen och drar upp även honom.
Fler saker att tänka på inför nästa år förutom att köra en paddlingskurs: gå kajak-räddningskurs och ha med bogserlina.
Nu är vi ensamma igen. Inser att räddningsbåtarna har fullt upp med de andra 200 deltagarna som ligger långt före oss. Nu gäller det att paddla stadigt. Det kommer liksom ingen bakom oss som skulle kunna hjälpa till.
Fortsätt paddla, fortsätt paddla.
Fortfarande vid gott mod vid första lyftet.
Klockan är 10.43 vid första lyftet inte ens hälften är avklarad.
Det är nog ingen ide att vi hoppas på att hinna cykla, man behöver vara vid cykelväxlingen i Huså senast kl 15 och då ska man ha hunnit med att kuta upp och ner för Åreskutan först.
Men nu medvind!! Tjohooo!
Vart ska vi? Vart vänder man?
Ända bort till forsen med en ilandstigning och kisspaus.
Vi vänder. Vägg. Vi kommer ju ingenstans. Vi paddlar i evigheter, men sämst teknik. Det blåser upp. Från två håll. Vågor överallt. Man paddlar och hoppar över vågorna, smackar ner i vattnet. Paddla, paddla, sluta för fan inte å paddla. Vågor över kajaken, vatten över flytväst, jag har en liten sjö på kapellet. Nu har vi paddlat i 4h.
En räddningsbåt kommer.
Du får gärna hålla dig nära oss!
Jo jag hade tänkt det.
Shit, ser det så illa ut?
Han ringer in till land: jag har hittat startnr 804. Ja dom är här.
Extremt många som har brutit under paddlingen, extremt många underkylda, extrem otur med vädret. Men det här får man räkna med på en fjällsjö.
Min duo-partner Susann skriker till, nu går hon runt. NEj!! Vi har inte ens 500 m till mål. Skitfan!! Jag vänder och flyger i planlöst omkring. Räddningsbåten har svårt att komma nära pga vågorna.
Jag kommer ingenstans förutom bakåt. Nu är hon räddad. Men han har ingen bogserlina till mig. Just det, bogserlina står på packlistan inför nästa år.
Jag gör en sista kraftansträngning och paddlar i land. På stranden står våra familjer och jag vill bara gråta.
Susann är underkyld, skakar och klapprar tänder. Jag är genomblöt och alldeles matt efter 4,5h sjö-paddling.
Samtidigt går första Solo-herren i mål. Grattis. Verkligen.
Vi kastar in handduken.
Jag och Susann före start. 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.