What? Har ni en familjegrav? I Norrköping? Varför det?
-Men där har vi aldrig varit? Inte ens när din farmor begravdes.
-Nä, pappa lät begravningsbyrån ta hand om jordfästningen.
-Men är det typ ett rum med en massa kistor i?
-Ja vi har värsta mausoleumet.
-Har ni?
-Nej, det tror jag inte. Hur ska jag veta, jag har ju aldrig varit där.
-Oj. Men jag tänker inte ligga där. Så du vet.
-Försent nu. Det borde du ha tänkt på när du gifte dig med mig. Haha.
-Men vad konstigt. Ska dina föräldrar ligga där?
-Jag vet inte. Antar det.
-Men inte dina syskon, utan bara den förstfödde?
-Ja, så har det nog varit, första sonen med hustru.
-Men kan vi byta med dom?
-Jag vet inte.
-Men den måste ju avvecklas.
-Va?
-Den kan ju inte vara kvar där. Ska du betala för den?
-Jag vet inte.
-Och så vill vi inte ens ligga där?
-Nä.
-Eller vill du det?
-Jag har inte funderat på det så noga.
-Men om du hade dött, hade du blivit begraven i Norrköping då?
-Alltså tror du att jag har nån åsikt om det? När jag är död så är jag ju död liksom.
-I en grav som jag inte ens kände till. I en annan stad.
-Men vad spelar det för roll?
-Vem bestämmer vart man begravs egentligen? Blir det liksom en laglig grej?
-Jag vet inte.
-Men vill inte du kremeras?
-Det spelar mig ingen som helst roll, faktiskt.
-Men då får du ligga i den där graven, helt okremerad, död och ensam.
-Med dig väl?
-Nähä du mig har du spridit för vinden för länge sedan. Jag kommer resa mig från de döda om du stänger in mig i nån mörk äcklig grav.
-Tänkte du dö först nu?
-Ja såklart. Du har liksom haft din chans att få dö före mig. Och det lär du ju inte våga göra om!
Du blir helt tyst.
-Men du, det här behöver vi ju prata om. Vill du kremeras?
-Jag har inte tänkt på det.
-Men då får du tänka på det nu, för annars tänkte jag kremera dig om du skulle dö igen. Så du vet.
-Okej.
-Vadå okej?
-Du får göra som du vill.
-Du bryr dig inte?
-Korrekt.
-Åh men du är omöjlig. Tur att jag kommer dö före dig.