Hur blir man en pilgrim?

Kan vem som helst bli pilgrim?

Ja. Du kan pilgrimsvandra av religiösa eller spirituella grunder, eller vara turist-pilgrim.

Du behöver en pilgrimshatt och en ryggsäck

Här i Spanien, på Camino de Santiago, fungerar det så att du går till ett Albergue och där säger du att du vill pilgrimsvandra och då får du ett pass för pilgrimer ett sk credencial. Kostnad: frivillig, så ca 2 Euro. Du kan också beställa ett credencial i förväg på nätet. I passet måste du sen samla stämplar varje dag, så att man kan följa din resa. Du kan vara pilgrim till fots, med cykel eller med häst. Då har du rätt att bo på pilgrimshärbärgen sk albergue och äta pilgrimsmeny på restaurangerna.

I Santiago kan du sen hämta ditt Compostela (diplom/certifikat). För att få detta måste du minst ha gått de sista 100 km eller cyklat/ridit de sista 200 km.

Mitt namn på latin

Varför vill man pilgrimsvandra?

Alltså det enkla svaret är för att det är billigt. Du kan vissa dagar bo och äta för totalt femton euro. Alberguena drivs ofta ideellt och stöds av olika religiösa organisationer och samfund. I varje större by, finns det ett kommunalt härbärge, som man inte kan boka och där man betalar vad man vill. Det finns även privata härbärgen som brukar ligga på en kring 10 euro/natt.

I många mindre städer anordnas gudstjänst för pilgrimer. Ofta är den på spanska och ganska långtråkig. En gång fick vi allihopa pussa på sankt Victors reliker och då tänkte jag, nej tack. Men ibland har det också varit fint och stämningsfullt. Jag är ju mer förundrad än tagen, av de katolska kyrkorna. All skrämselpropaganda är ju riktigt löjeväckande. De borde förnya sig lite. Det går inte längre att skrämma folk till att tro. ”allt är mitt fel, säger prästen på latin, mea culpa, mea culpa, mea culpa.” och folk upprepar och sänker huvudet. Och de måste bikta sig och vara fria från synd för att få ta nattvarden. Åh herregud!

Om det finns ett kors i byn, finns det service för pilgrimer: albergue, mat, gudstjänst, ibland även pilgrimsbyrå .

Kyrkorna är ofta vackra och ligger på mycket speciella platser. Men de har inte haft jättemycket med min pilgrimsvandring att göra. Det är väldigt få som vandrar av religiösa skäl. Så de religiösa diskussionerna har för mig varit få och ganska torftiga. Någon berättade att hon vandrat med en munk i några dagar och då kunde få en del svar. Men gemene man har ju inte direkt nån djupare kunskap om sin egen tro, inte ens vetskap kring varför man är troende.

Jag har frågat folk som vandrat mycket, varför de väljer pilgrimsleder framför ”vanliga” leder och svaret jag fått av alla är att det är billigt, men även att det är spirituellt.

-Det är intressantare att pilgrimsvandra. Man för djupare samtal och man lär känna extremt mycket folk.

De flesta jag möter är katoliker, eller de har blivit fostrade katolskt (jag mötte ingen från Skandinavien). De flesta går nästan aldrig i kyrkan hemma. Så även om man inte har en aktiv tro på gud, letar många efter något annat, något mer, som snabbt ger djupa och intressanta samtalsämnen under vandringen. Vi pratar om att vara i ett vägskäl i livet, vi pratar om ofrivillig barnlöshet, om längtan efter en partner, om skilsmässor, om att förverliga sig själv, och om traumatiska händelser som man försöker att komma över. Att folk är så öppna och beredda på att man berättar allt, gör hela skillnaden.

Nunnekloster i Santiago

Katedralen i Lugo
Död, begravd Jesus-staty i en kyrka i Grandas

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.