Jag och Juni bokar en tränare, det ingår när man hyr utrustning. Väl uppe i backen är det bara att ställa sig parallellt med pedalerna och vara mjuk i knäna och åka. Det är skitapbrant. Men man kan luta sig med rumpan bakom sadeln, då känns det ok. Och det gör det. Men Juni vågar inte. Hon vill inte bromsa och kastar sig av cykeln. Hon får gå ner en bit, så det är mindre brant.
-Jag tänker inte ta upp fötterna!
Hon sitter på sadeln och går med cykeln. Kanske är hon för liten trots allt?
-Hon är 10.
-Nä jag har haft 7-åringar som fixat det. Men det är klart det kanske är vid 11-12 som det blir riktigt roligt.
-Men kom igen nu Juni, tuffa till dig lite!
-Jag tänker inte!
-Upp med fötterna!
-Nej!!
-Inte ens om du får Kinderägg?
-Om jag får tre Kinderägg!
-Ok, upp med fötterna!
-Fem Kinderägg!
-Men du sa tre nyss ju.
-Men här var det ännu brantare.
Jag ser dom hela tiden. I backen på vintern och i lederna på sommaren. De där glada nöjda barnen som jollrandes swischar nerför backarna. De är ju ljuvligt irriterande.
Speciellt när man har barn som helst inte vill cykla, eller bada, vandra, klättra eller göra vad som helst, som är utomhus. Jag har fått inomhusbarn, typ som innekatter, de vill inte ut. Det är läskigt där ute, varmt soligt, friskt luft. Usch.
Alltså innan semestern är man stressad och trött över allt som måste fixas, planeras och packas. Och efter semestern är man trött och stressad för att luften gick ur. Jag har verkligen försökte få dom att älska att cykla, men det är inte längre som när de var små. Då räckte det med lite pepp, nu är det mycket hårdare jobb. Och jag är helt slut.
Men hallå!! Åh nej!! Semestern kan inte vara över nu! Jag har inte hunnit vila ordentligt! Jag behöver mer! Lite semester från semestern, kanske. I år har det varit extra jobbigt. För att jag tror att jag måste passa stackars Patrick också. Jag fattar att han inte behöver det, men jag måste.
Jag behöver komma bort, annars går jag under. Jag behöver fundera, sova, läsa, skriva, äta sånt som jag gillar. Sola och bada. Landa.
Jag måste få vara stilla. UTAN tjat. Det har jag inte haft förut. Jag känner redan innan jag åkt att jag inte vill komma hem igen. Kan man ha hur lång semester som helst?
Jag åker tillbaks till Spanien och familjen får inte följa med.
