KBT för den stackars anhöriga, efter ett plötsligt hjärtstopp


-Ok, jag ser att du skrivit PTSD när du bokade tiden och jag ska försöka fastställa om det är det du har, eller om det är något annat, så att du kan få den bästa hjälp du behöver. Det kan ju vara så att du får bättre hjälp någon annanstans och att KBT inte är det bästa. Är det något speciellt som du tänker på eller varför känner du att det kan vara PTSD?
-Jo den 11/3 så fick man ett plötsligt hjärtstopp och låg på sjukhus i två veckor och nu är han hemma och mår ok och jag är rätt trött.
Jag tänkte testa KBT (Kognitiv Beteende Terapi, psykolog alltså). Den här sortens psykoterapi ska tydligen vara bra vid depression och ångest. Och vid PTSD (post traumatiskt stress syndrom) som också är mycket populärt vid traumatiska händelser. JO tack. Jag klickar ja på allt. Filmer som spelas upp av händelsen, hjärtslagsökning, tryck över bröstet, trött, håglös, inte glad, ångest, ont i huvudet, you name it, I got it!
Psykologen börjar lite trevande att rita på tavlan.
-Det låter ju som en tydlig händelse, den 11/3 sa du?
-Jo.
-Och när fick du reda på detta? Åkte du till sjukhuset då?
-Nä jag åkte med ambulansen direkt. Tänkte det var väl onödigt att åka hem först och så. Jag ringde till pappa och bad han åka hem till barnen. Pappa är bra i akuta situationer. Mamma är mer orolig. Vi har tre barn.
-Du var där alltså? Såg du allt hända? Hur gamla är barnen?
Nånstans här tänkte jag att han ju kunde läsa bloggen lite snabbt, så behövde ju inte jag sitta här och babbla bort tiden. Den dyrbara tiden.
-Nä jag antar att jag har PTSD, men sen kanske jag inte har mest problem med just den biten, jag känner igen mig i den ångesten. Den känns trygg. Galet eller?
-Nä absolut inte. Många känner att det blir en bekräftelse när tung ångest kommer, att det jag varit med om var rätt illa. Och att man har en uppgift, när man är mitt uppe i det. Du är i kris helt enkelt.
Bra, jag gillar han redan.
-Jag studerar just nu och sa upp mig i höstas.
-Så du har haft en mycket stressig period även innan händelsen, med oro för barnen och uppsägning och så.
-Ja, jag hade eget innan det och sålde och la ner allt. I jan 2014 blev sista konkursen klar.
-Det kan ju vara en utmattning som ligger i grunden och sen hände det här.
-Ja jag gick till psykolog då också i höstas genom jobbet.
-Var det också KBT?
-Nä, det vet jag inte.
-Fick du hemläxor?
-Nej.
-Då var det nog inte KBT. Man kräver ofta att man jobbar en del själv och gör vissa saker hemma.
-Nä jag var mest orolig att jag var utbränd, men det tyckte inte han.
-Ok. Vad grundade han det på?
-Han fråga om jag sov och det gjorde jag. Och då var jag inte utbränd sa han.
-Ok, men om vi går tillbaks till den här händelsen då. Vem hade du med dig på sjukhuset?
-Va nä, ingen. Eller Patrick var ju där. Men han var ju inte så mycket att hänga i julgran förstås, han bara låg där liksom. Sådär halvdöd.
-Ok, vi kommer att försöka att kartlägga händelsen och sen göra en plan på hur jag kan hjälpa dig på bästa sätt. Jag kommer att förklara hur KBT fungerar och sen ser vi om det kan hjälpa dig och så. Ok. Om vi går tillbaks till händelsen då, du sa att han var hemma nu?
-Jo, men det är ju fortfarande typ 30% risk för att han ska dö. Första månaden dör dom som flugor dom där med hjärtstopp. Skittråkigt.
-Inom KBT jobbar vi med T-K-KB-YB, allt hänger ihop Tanke-Känsla-Kroppsligt Beteende och Yttre Beteende. Det ena leder till det andra och det är inte alltid det man hade tänkt. Det blir då en automatisk tanke och sen följer känslan och kroppens reaktion och sen gör du något.
-Ja typ gråter eller blir arg. Jag tänker ju redan sådär som du säger, väljer mina tankar. Fast just nu vill jag ju att det ska kännas tungt och svårt, det blir så tomt annars. Så jag väljer det jag inte borde.
-Ok. Tiden är ute, men jag vill att du ska skriva schema över det du gör och sen skriver du hur du mår, så vi ser om vi ser ett mönster när du mår dåligt.
Han ger mi en massa skattningsformulär för PTSD, liknande som vi fick fylla i när vi var med sonen på BUP. Jag fick alla rätt här också. Fyll i dessa innan du går hem.
-Det finns inget rätt och fel, man kan uppleva en sån här traumatisk upplevelse på olika sätt.
Haha, pyttsan. Och så kommer du säga att nä det är inte alls synd om dig, sluta larva dig, gå hem och lägg dig med två Alvedon. Det klart att man blir bedömd på dessa formulär. Vid sonens utredning stämde inte alla frågor på honom, han är liksom inte exakt sådär som de önskar. Fast jag var ju det. Fast mig fråga dom ju inte. Har ni adhd i släkten? Ja, nä, kanske. Ingen som fyllt i några formulär iaf. När jag sa till Patrick, att det där var ju konstiga frågor, sådär är det ju för alla. Så svarade han att han inte kände igen sig i någon av frågorna. Jaha ja. Så var det med det. Jag är knäpp. Men det visste vi ju.
Jag fyller i KBT formulären snabbt. Skitsamma. Det blir som det blir.
-Jo jag vill gärna bryta ihop, det skulle vara skönt, är det knäppt att tänka så?
-Skriv ner hur du känner kring det. Inget är knäppt här, bara så du vet. Man kan ha en känsla av att man vill vara kvar i det jobbiga för då har man en känsla av uppgift.
-Jo precis för när den ångestkänslan släpper, så blir det tomt och då helt plötsligt ska jag ta itu med mitt jobb igen, mitt plugg och då känner jag mig lat som bara gör ingenting nu såhär i flera veckor liksom, jag är ju inte sjukskriven eller nåt.
-Nä men skriv ner det och schema över vad du gör på dagarna, så ses vi igen om en vecka.
-Jag har redan skrivit ner det ju och jag vet att jag mår sämst när det är stressigt. Vad kostar det?
-1500kr/45 min
-Har ni studentrabatt?
-Ja 25% rabatt.
Alltid nåt.

-Bara en sista sak: Det är du som är traumatiserad, ta inte hand om alla andra. Boka in luncher med kompisar och kom hemifrån, prata om annat. Vi ses om en vecka.
Traumatiserad. Vilket konstigt ord. Jo så är det nog. Det är jag som behöver hjälp, ingen annan.
Kram på er.

Nästa del på samma tema

 

Se alla delar: plötsligt hjärtstopp på ett lopp

4 Replies to “KBT för den stackars anhöriga, efter ett plötsligt hjärtstopp”

  1. Tack för att du delar med dig av den här händelsen. För mig som jobbar dagligen med hjärtinfarkter på PCI-labb så är det så otroligt intressant att få läsa detta sett ur ditt perspektiv! Önskar er all lycka!

  2. Jag älskar att läsa det du skriver. Fast det är så hemskt och gör ont. Inte på mig, snarare åt dig. Är det knas? Jag vet inte. Men du är så ärlig i dina ord. Jag önskar bara du slapp grunden till din berättelse. Önskar dig ro. Och frist från rädsla. Och kraft. ?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.