Kristinaloppet 2014 Tjejklassikern

määää mamma, du vann ju inte ens!!

Mannen fick åka och köpa valla igårkväll. -Köp nån klistervalla den ska hålla för regn och plusgrader-fråga i affären!
Det vart röd klistervalla och Youtube is my friend. -Stryk på lagret som fiskfjäll och sen stryker du ut det med tummen och ställ inte skidorna upp, för då rinner det bort.
Ok skidorna får ligga kvar på köksbordet.
Ok och hur får man bort klistret från tummen? Skit!
Kristinaloppet 2014 blev lite kortare än normalt pga snöbrist. De kör ut konstsnö, 25km. Det är längre än vad jag har åkt totalt sett. Någonsin. Och mitt första skidlopp.
Hur funkar allt? Ska man ha med sig säkerhetsnålar för att fästa nummerlappen? vart är start och mål? Måste man ha skydd för mellanrummet mellan pjäxor och byxa? Kommer ihåg att mormor alltid hade några skydd. Hon åkte mycket längd när hon var ung. Hon var norsk och innan kriget tävlade hon en hel del. Det var på den tiden då man bara tävlade om man var bra, riktigt bra. Hoppas hon tittade ner på mig idag. Äntligen har jag upptäckt längdåkningen. Hoppas hon inte sett hur dåligt förberedd jag var inför loppet, och hur kass jag är. Eller jag menar vilken förbättringspotential jag har förstås, det skulle hon ju sett. Det ser ju vem som helst….

Nummerlappen till skillnad från löptävling, knyts fast.

Jag ställde mig någonstans längst bak i ledet av förväntansfulla tjejer. Många med turskidor(bredare) och en massa smarta som lämnat finskidan hemma. Glöm gul snö, här är det brun lervälling.
Jag äger bara ett par skidor. De har varit ute på tur ca 21km. Nu +25km..
Efter idag ser de inte lika nya ut. Men det kanske är bra, nu ser jag lite proffsig ut. Kanske. Eller slarvig. Hur får man bort barr, grus och klister från skidorna? Vallaväck?

Klistret med massa skräp i


Jag hade grymt bra fäste. Jag joggade uppför alla backar. Flytta på er, liksom. Det fick jag igen nerför.
Det är ju lite gulligt att åka tjejlopp, det blir liksom kö i backarna. Vi står på kö och alla plogar ner en och en. Jag blir lite stressad för tiden, men vågar inte säga nåt för det ger dålig karma. Det vet ju alla! Och ramla vill man ju inte.
Jag hade ändå inget glid och alla genomslag fastnade i klistret. Obehagligt när det nyper till. Mot slutet lär jag mig balansera på en skida och lyfta den andra när hinder dyker upp. Wohoo!

Puss vid målgång.
Första delen i Tjejklassikern avklarad. Om två veckor väntar Öppet Spår och första delen i “vanliga” klassikern. Wish me luck!

Det här måste ju firas! Skål!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.