Ok. nu måste vi prata löpning igen.

Nu tänkte jag ju att eftersom jag tog mig i kragen och köpte skitdyra maratonskor och sprang halva den där jävla halvmaran (om loppet) så skulle jag nu fortsätta springa, typ automatiskt. Det skulle liksom räcka med att jag satte på mig gympabyxor på morgonen för då skulle jag av mig självt bara utan ansträngning gå ut och springa eller cykla, eller va fan som helst. Men nu har jag suttit i dom här jävla mysbyxorna i flera dagar och jag har fortfarande inte duschat. Nä! För det skulle jag ju göra efter det att jag varit ute och sprungit eller cyklat eller va fan som helst. Jätteonödigt att duscha innan man tränat, det fattar ju vem som helst.

Jag och mina gympabyxor är ute och går.

Men det blir liksom inte av. Inte som förr. Vad gjorde jag förr för att det skulle funka? Jag gick bara ut och träna och sen var jag nöjd och nyduschad helt utan ansträngning.
Jag hade mål. Så stora mål att jag var rädd. Rädd för att inte klara de, om jag inte tränar. Det kommer göra så ont, jag kommer gå sönder. Rädslan var min bästa motivationsfaktor. Men nu känns det ju inte så kul längre att tänka att man kan gå sönder, när man faktiskt kan göra det. Jag vill inte gå sönder.

Jag har avbokat Göteborgsvarvet och bytt ut det till “kanske Vårruset” i slutet på maj.
Så då springer jag inget alls. Om jag inte ska springa nåt maraton eller halvt, så behöver jag ju inte träna. Jag borde springa lagom och träna hälsosamt. Har ni hört nåt så tråkigt någonsin? Lika kul som att äta kirskål i trädgården. Eller diska. Tror att jag blir mer tränad när jag diskar, faktiskt.
Ingen träning alls är typ lagomt inför Vårruset, på 5km. Eller hur?
Ok, tyst nu!
Såhär gör vi: Imorgon ska jag och hunden ut och springa 5 km. Så nu har alla hört det!
Eller förresten 5 km kanske är lite långt, jag orkar nog inte riktigt det, när jag tänker efter. Nä ska vi säga 2,5 istället? Eller äsch vi skiter i det här. 2,5 gör ju varken till eller ifrån. Eller skit också. Jo vi gör det! 5 km imorgon. Take it or leave it.
Nån mer som ska springa skittrista, jättejobbiga 5 km imorgon?
Eller sa jag imorgon? Vad ska det egentligen bli för väder imorgon? Jag har inga kläder för kallt väder och jag hatar om det blir sol och jag blir sådär varm och klibbig. Och är det inte en massa pollen? Och just det imorgon går ju INTE, för då måste jag ju skjutsa till skolan och sen ska ju dottern på sångkurs och jag ska passa en kompis hund och sen måste jag till Ikea, sonen har ingen stol för den har jag råkat slänga, och sen är det typ taco-mys och jag måste handla en massa taco-grejer och jag måste ju betala räkningen till golfkursen och på förmiddagen hade det ju varit bra om jag hann plugga lite och sen äta lunch med en kompis och där emellan måste jag ta en tupp lur och deppa lite och när fan var det någon som torkade våra golv sist, det är ju verkligen dags.
Nä ni hör ju. Det blir inget med nåt jävla spring, bara sådär i skogen och ha roligt, det har jag inte tid med, jag har en massa plikter. VÄLDIGT VIKTIGA PLIKTER.

Förr då sprang vi minsann i skogen när vi ville.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.