Varför man slutar vara vegetarian

Hur ofta omvärdera du ditt liv och dom val du har gjort? Hur ofta testar något nytt för att uppleva en ny dimension av livet?
Jag blev vegetarian 1990, när jag var 14 år. Orsakerna var flera.

Jag var/är emot den oetiska djurindustrin.
Jag gillade inte smaken av kött.
Jag var extremt intresserad av näringslära och hade läst på om allt negativt som mjölk och kött orsakade i kroppen.
Det var mycket mer intressant att göra en måltid utan kött, för det kunde inte så många på den här tiden.
Ozonhålet blev större och större, i Australien kunde man inte sola längre. Djurindustrin pekades ut som en bov tillsammans med kylskåpen.
Anledningen till att jag inte heller åt fisk var att jag inte ville göra något halvdant. Det var fegt att bara vara halv-vego.

Det var en ständig kamp att vara vegetarian, man var tvungen att förboka mat, försvara sig mot de som satt bredvid en och åt, argumentera, meddela kompisar som bjöd på middag, nya vänner, påminna släkten, jo jag är fortfarande vego… Finns det ingen mat till mig?

Jag ville inte begränsa mig och göra det svårt för andra. Så jag gick hungrig många gånger. Det är inte som det är nu, att det finns glutenfritt och vego överallt.
Trots det så tog jag fler och fler steg mot ännu mer vegetabilisk kost.

Strikt rawfood-kost (levande föda hette det på den tiden) var svårt på riktigt. Man kunde inte äta ute, inte hos kompisar, det var knappt så att man kunde äta nåt som såldes på Ica. Det var specialaffärer som gällde eller så fick man odla själv. När jag sedan endast var vegan, var det en sån lättnad. Helt plötsligt kunde jag äta på restaurang igen, få bli lite tyngre och äta saker ja inte ätit på länge. Smaksinnet startar om efter en period med rawfood.

En av orsakerna till att jag slutade vara ”raw” var att man nästan varje dag ställs inför frågan om man ska äta det som är korrekt rawfood eller det som innehåller mest näring? Tex: den enda rawfood som finns att äta hemma hos en kompis är frukt, ska jag äta en oekologisk frukt eller smaka den ekologiska linsoppan som hon har lagat?

Kanske är det ett konstigt val tycker du, frukt och soppa blir ju ingen mätt på. Men det är dessa val vi gör varje dag.

När man är vegetarian, har man tabubelagt vissa livsmedel, så man gör inte ett val hela tiden. Men om man lyfter på locket och går från vego, till vegan, till rawfood och sen tillbaks, då gör man val och känner efter. Jag känner efter, för att jag vill må bra. Alla har vi våra akilleshälar, min var proteinet, som jag lätt fick för lite av.
Det funkade ändå, om jag inte tränade hårt.

Nya prioriteringar: Träning. Jag ville bli bättre. Jag ville inte späka min kropp, det var inte därför jag var vegetarian. När jag fortfarande gick i skolan fick de laga trippla portioner till mig, utan att jag tränade. Jag var känd som ”hon som äter så mycket”. Mattanterna fick blommor av mig vid avslutningen, det var deras första år med veganer i skolan och de skötte det exemplariskt.

Fler saker som fick mig att fundera mera: Jag hade varit på ett yogaläger (år 1999), där vi fick spendera flera dagar i tystnad. Bra för min snabba hjärna. Till slut tystnade det inre tjattret och jag såg bilderna, och jag såg mig utifrån och jag förstod. Jag är inte mina åsikter kring det jag äter. Den jag är ligger mycket djupare än så. Helt plötsligt kändes det ok att äta fisk.

Och wow, vad många olika sorters fisk det finns! Jag har fortfarande inte testat alla och har fortsatt svårt med skaldjur. De äter liksom skräpet på havsbotten, döda djur och insekter som ligger där, fulla med tungmetaller. Jag ni hör ju, det är inte lätt att få tyst på det inre tjattret.

Mina barn har varit vegetarianer från födelsen. Vi tyckte de skulle få välja själva om de ville äta kött, när de är tillräckligt gamla för att ta ett sånt beslut.
När de blev äldre, började de få fisk och kyckling i skolan och förskola, för att det blev enklare för personalen där. Vi tyckte det var ok ändå.
Men sen kom problemet med att barnen (framförallt mellanbarnet) BARA ville äta kyckling. Det fanns nästan inga kyckling-fria rätter som de åt. Javisst det var matfobi och annat som utreddes, men han  ville ändå bara ha kyckling (fortfarande faktiskt). Ekologisk kyckling var/är grymt dyrt och var på den tiden väldigt svårt att få tag på, man kunde beställa i vissa butiker, men mer än så fanns inte. Så det blev mycket dålig, billig kyckling. Mätta, nöjda barn var så mycket skönare än gnälliga och hungriga. Ni som vet ni vet.
Så här gav jag upp lite grann, för att göra mitt liv enklare. Egentligen hade det ju varit skönt om barnen bara kunnat ta en 5-kronors korv på Ikea, när nån är hungrig och gnällig i kassan. 5-kronors glassen är inte lika mättande och ur näringssynpunkt var även den vegetariska pizzan som började säljas senare, ett sämre alternativ. Men ja de fick pizza eller glass om jag inte hade med mig något. Jag ville ju äta bra och mat, inte skräp. Det finns mycket vegetariskt skräp tyvärr.

Jag tänkte här att det borde ju vara nyttigare med ekologiskt gräsbeteskött än dålig kyckling från Danmark. Mitt första argument till att vara vegetarian föll när man åt ekologiskt kött som man hämtade hos en nära bonde eller ett jaktlag.

Så nu tror jag att jag fick med allt. Det var barnen, träningen, yogan, strävan efter en ännu mer välmående kropp och min idé om att enklare få till ett nyttigare liv som gjorde min transaktion efter 25 år som vegetarian till kötterian möjlig.

Idag äter jag fisk, vilt och ibland även annat kött, men jag har slutat försöka laga det hemma, det är ju lite äckligt ändå.

Hur gör man för att bli vegetarian, en praktisk guide.

 

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.