Vi gifte oss för att jag blev gravid

Väl hemma från Spanien, så blev vi gravida, jag var då 24 år och Patrick 23. Mamma fick mig, sitt första barn, två veckor innan hon fyllt 31. Hon var ovanligt sen för sin tid och jag lite tidig.

Mamma sa alltid att hon tänkte att det håller så länge det håller, när jag frågade varför hon gifte sig med Pappa. Det är ju bara att skilja sig om det inte funkar. Man ska inte vara så jävla rädd för att testa grejer. Eller hon svor förstås inte. Så vi gifte oss borgligt lite snabbt sådär. Jag tyckte ju det var jävla slöseri att ha stor fest när jag bara mår illa hela tiden. Shit, visste ni att man kan ha både morgon- och kvällsillamående och att man kan må illa i 10 månader? Allt är normalt när man är gravid tydligen.
Det var Patricks farfar som vigde oss på vårt första bröllop. Han hade varit lagman i Norrköpings tingsrätt, innan han gick i pension och fick nu dispens för att få viga sitt barnbarn. Vi var på Patricks familjs landställe i Norrköpings skärgård. Ståendes på en klippa med utsikt över havet, frågade farfar om vi ville ha den långa eller den korta versionen. Han kunde båda utantill. Den korta, tack, sa jag.
-Fast den är bara 38 sek, sa han, den långa är iallafall 1,5 min.

Det var bara Patrick och jag, farfar, farmor och våra föräldrar. Vi sov på hotell den natten, jag, Patrick, mitt illamående och det lilla krypet som låg i magen.

Vi är gifta. Skitkonstig känsla.

Förlossningen på KS tog typ 30 timmar och när jag till slut fick epiduralen satte de den snett. Nä fyfan det här gör vi INTE om. Jag var helt övertygad om att detta var inget för mig, ett barn räcker. Så han fick heta Sebastian, för även om jag aldrig drömt om eller tänkt gifta mig, visste jag att jag skulle få två söner, Sebastian och Amadeus. Men nu skulle det ju bara bli ett barn, jaja, Kanske nästa hund kunde få heta Amadeus eller nåt.
Året efter hade vi den stora festen i stan i Storkyrkan och på Riddarhuset med alla vänner. Vi övertala en kompis som var operasångare att sjunga i kyrkan, så det inte blev såndär jobbig vigselmusik. Det blev Patricks drömbröllop. Det var en riktig rolig fest, med en massa vänner, långväga släktingar, kusiner och sånt. Sebbe var hos barnvakten, ingen annan hade fått barn än och ingen var gravid. Men det roligaste med det bröllopet var ändå att få designa och låta sy upp min klänning. Jag hade en idé och det var svårt att få sin vilja igenom hos sömmerskan. Tur man är envis.

Amadeus kom drygt 3,5 år efter Sebbe. År 2005. Amadeus skrek lika mycket som Sebbe var tyst. Dvs hela tiden. I tre år. Juni föddes 2 år efter Ama. Småbarnen är födda hemma, utan epidural eller lustgas. Så lyxigt. Så skönt. Juni föddes två månader innan jag skulle fylla 31, och hon kom att bli mitt sista barn.

Men historien om barnen får jag berätta i ett annat avsnitt.

Åh, vad snygg jag var, åh vad snygg han var. Åh herregud vad prästen snacka mycket.

Alltså jag hade ris överallt. Alla andra hade också ris överallt, för Pappas brorsor tyckte det var skitkul att slänga ris på varandra. ”här får du lite ris, din jävel. Hehe” Även de förbipasserande japanska turisterna skakade av sig ris ur håret..
Nä, jag skulle inte ha släp. Men så vart det tyg över…
Min bror, the toastmaster.
Här sitter vi på rad. Alla andra satt vid runda bord. Min mamma och Patricks pappa höll tal. Tal och många skålar.

 

Plötsligt hjärtstopp på ett motionslopp del 1

Att fjällvandra med barn, som älskar datorer

3 Replies to “Vi gifte oss för att jag blev gravid”

  1. Åh, vi är också gifta två gånger, både borgerligt och kyrkligt då jag också var gravid. Kul att läsa att fler gjort som vi. Fast ert bröllop var så mycket fashionablare än vårt.

    1. Ja vad roligt! Ganska ovanligt i Sverige! I Tyskland måste man alltid gifta sig borgligt först, fast de flesta gör det ju på samma dag eller helg.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.