Men hur kan du glömma tabletterna?

Utsikten mot sjön hemma hos dina föräldrar. Här finns det liksom inga apotek.

-Har du packat dina tabletter?
Åååå fan nej. Han har säkert inte tagit dom. Varför tänkte jag inte på att ta den där dosetten, varför gick jag inte ett varv med necessären och plockade alla tandborstar och tabletter och skit samtidigt? Vad har jag mer glömt? Hans bygga-altan-byxor? Mina joggingskor? Barnens strumpor? Hundens mat? Varför är det alltid bara jag som packar? Gahh jag vet inte.
-Nä, vadå tog du inte dom? säger han.
-Nä, varför skulle jag ta dom?
-Men åh, jag tänkte att du tänker ju alltid på sånt.
-Men vadå tänker alltid på sånt? Hur länge har du ätit medicin liksom? 2 dagar? Du hade ju kunnat påminna mig om dom i så fall.
-Ja det var inte bra!
-Nä verkligen inte.
-Men HUR kunde du glömma dom? säger han
-Men dom kan ju verkligen inte vara mitt ansvar?
-Jo, kanske?
-Men är jag din morsa eller? Dina mediciner är inte mitt ansvar.
-Men packa du mina linser?
-Dina linser? Nej.
-Men glömde du dom också? Dom har jag ju haft skitlänge ju.
-Men vadå, som om de skulle vara mitt ansvar då.
-Men nåt måste ju vara ditt ansvar.
-Haha. Kul.
-Men mina arbetsbyxor?
-Åh fan.
-Men vad packade du då?
-Dina barn och din jävla hund.
-Haha. Kul.
-Men fan också.
-Men åh hur kunde du glömma allt.
-Men vadå glömma allt? Det är ju du som inte har packat nåt.
-Men vad exakt har du packat då, tycker du?
-Men skit på dig.
-Men på riktigt, hur tänkte du?
-Men lägg av, utan mig hade vi inte ens åkt.
-Nä precis, så det är ditt ansvar.
-Men vänd då!
-Och köra 4h hem igen?
-Kan vi åka till ett apotek?
-Jag får inte ta ut mer nu på receptet.
-Men så kan det ju inte va, de lär ju inte säga ”jo men du får inte ta ut nu, så dö du av en hjärtinfarkt, för jag tänker inte ge dig dina piller”.
-Men jag vet inte hur det funkar, bara att man inte kunde ta ut allt på en gång..
-Men annars får vi ju sätta oss på akuten och be en läkare ge dig tabletter.
-Då går det nog fortare att åka hem.
-Alltså du får ju försöka åtminstone, innan du ger upp.
-Men du får fixa.
-Men jag kan ju inte hämta ut dina mediciner.
-Men förresten, det är nog ingen fara, de sa att man kunde vara utan mediciner i två till tre dagar.
-Va? Vem sa det?
-Läkaren.
-Nä, han sa det är ingen fara om man missar en gång men 2-3 dar var inte att rekommendera. Så imorgon måste du ta dina piller. Men tar inte din mamma blodtrycksmedicin?
-Jo fast det är säkert inte samma.
-Bättre än inget kanske?
-Men pappa tar ju trombyl.
-Åh herregud.

Vi fick ut tabletterna på Hudiksvalls jourapotek.
-Vi gör ett undantag, det är bra om du kommer med kaka till personalen sen.
-Va?
-Alltså jag skojar bara.
-Nä det är klart att vi ordnar tårta till personalen. Haha.
-Nä men det viktigaste är ju att du får din medicin.
-Men har du inte fem olika? säger jag
-Jo men jag kan ta pappas trombyl.
-Jo men det det står bara 3 paket där.
-Oj har jag missat en? Säger apotekaren
-Den fanns nog inte här. Det är nog ingen fara. Vad var den bra för, förresten? säger du
-Nä vänta nu. Det är nog lika bra att ta allihopa. Apotekaren loggar in i datorn igen.
-Det är ju så många olika här.
-Bara mina hjärtmediciner.
-Jo men det är flera olika doser.
-Men den viktigaste var ju brillique och den står ju här, säger du.
Åh herregud.
Du tar alla piller direkt och när vi kommer hem till dina föräldrar så däckar du på soffan.

Vi tar ju aldrig tabletter annars. Kroppen fixar det, tänkte jag förr. Så är det inte längre. Du är hjärtsjuk och får ta tabletter varje dag i resten av våra liv. Det är bara att vänja sig och ha en extra omgång i fickan.

Ån hos dina föräldrar, det är lugnande att sitta här.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.