Camino de Santiago, dag ett

Dag 1. Camino del Norte
Det rinner nerför kinderna, armarna och låren. Det är så fuktigt att jag andas in vatten. Men det smakar salt. Jag har aldrig varit så svettig i hela mitt liv.
80% luftfuktighet eller kan det vara mer?

Jag sa innan att Camino de Santiago är till för såna som inte orkar planera sin resa, som inte orkar bära med sig tält och mat, som inte är så vältränade. Vem som helst kan gå Camino de Santiago. Även såna som endast vill vandra några timmar per dag och sen gärna dricker vin till lunch, tar många pauser och går och lägger sig klockan tjugoett. Och går upp sådär lagom vid kl sex för att komma iväg. Pretto.
Imorse vaknade jag vid fyra och tänkte: jag vilar en timme till, men sen vaknar jag med ett ryck klockan kvart över sex och nästan alla har lämnat härbärget här i Irun. Jag kommer ikapp några direkt, kör om, bara för att de ska hinna ikapp mig tio minuter senare. Men va fan då. Jag hetsar. Nån blir jag väl av med åtminstone.
Vi är ett gäng på åtta personer som tar en paus efter den långa backen. Vi fyller våra redan fulla vattenflaskor vid fontänen, föga vet vi då att det är många backar kvar. Måååånga. Jag och två till drar iväg snabbast efter pausen. Ingen kommer ikapp. Det känns bra. Vi hinner förstås inte ta någon paus och jag äter inte upp min mat som jag bär med mig.
Efter drygt sex timmar kommer vi fram till härbärget i San Sebastian och ställer oss i kö. Det är en skola som de på sommaren öppnar för pilgrimer. Kl 15.00, et öppnar de. Under den halvtimmen kommer alla från första backen ikapp. HELVETTER. Sen kommer även resten av folket från härbärget från igårkväll och ställer sig bakom oss, pensionärerna, ungdomarna och de som vandrar med sina barn. Tog ni pauser? Jaha, ja, det hann ni med, så trevligt. Nä det skippade jag.
Jag kommer aldrig mer säga att jag är vältränad.

Och jag ska äta upp min matsäck innan jag kommer fram. Vem bär omkring ett kilo tortilla i 25 km i strålsol liksom?
När jag kom fram var den naturligtvis härsken.

Dag 1, Irun till San Sebastian, 26 km, 6,5h.
Tog in på Albuergue de peregrinos, 6 Euros. En skola där eleverna för tillfället har sommarlov. De släcker och stänger kl 22 och du får inte lämna stället före klockan 6 på morgonen. #pilgrimslivet

Det luktar svett, instängt, nåt gammalt och lite unket. Jag fick låna några droppar lavendelolja som jag droppar i min sovsäck och när de tillsammans med lamporna även stänger av ventilationen får jag lite smått panik. Jag ligget ovanpå sovsäcken, det är alldeles för varmt för att krypa in i den och eftersom det är blandade kön härinne sover jag med kläderna på. Godnatt.
Förresten, klockan är 21 och jag har ställt klockan på kvart i sex imorgon bitti. Ja, men dåså.

San Sebastian

2 reaktioner på ”Camino de Santiago, dag ett

  • 9 augusti, 2018 kl. 07:44
    Permalink

    Härligt! Gråter också, bara av att läsa. Du är så modig. Mitt i familjelivet liksom:-)Har Camino Frances inplanerat i vår. Att ta sig tid att tänka klart…precis så…

    Svara
    • 11 augusti, 2018 kl. 21:30
      Permalink

      Jag är ju sugen på Frances också nu. Bra idé att inte göra den i högsäsong! Just nu är det grymt fullt överallt.

      Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.