Skomakarens barn

Mina barn är minst sagt svårmotiverade när det gäller motion. Med en mamma som jobbar med att driva ett flertal gym och dagligen möter problemen av ett stillasittande liv blir detta väldigt frustrerande, ja eller snarare sagt pinsamt att ha den mest otränade familjen under solen. Jag tjatar om att gå ut och cykla eller sparka boll eller studsa i studsmattan. ”tror du jag bryr mig?” och ”meeeen mamma lägg av!!!” och ”vad får jag för det då??” jag svarar med hot och mut. Det ständiga spelet man kör med kidsen. ”Om du går på pingisen så får du spela dator hela kvällen.” Eller ”om du går på dansen köper vi glass på vägen.” Eller ”om du inte kommer nu, slänger jag ut den där jäv- datorn genom fönstret.”

 Men en sak som jag har upptäckt är att de blir som förbytta om kameran åker fram. -kan ni inte hoppa över den där så tar jag kort?-hoppa ännu högre! Hoppa uppåt! 
 De svarar: mamma ta kort på det här! Titta NU mamma! Ta när jag är i luuuuften!
 Lillebror härmar storebror och ett mini-parcour pass är fött. Helt utan hot och mut. Om nån annan där ute mot förmodan också har smått svårmotiverade barn testa att se till att det blir roligt att röra på sig. Hitta nåt sätt,  testa nåt, mina är helt fascinerade över att se sig själva i luften. Vad intresserar dina?
Efter nån timme stoppas svettiga nöjda barn i bilen. Och en nöjd gymägare kör hemmåt och känner lite hopp om framtiden. Där framtiden är mina datorberoende barn. 



Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.