Isvak utan bastu

 

Detta är träff tre på Adventure Academy. På schemat stod föreläsningar på Downtown Camper, det coola outdoor hotellet mitt i city, och efter det en vandring med tung ryggsäck mot isvaken. På vägen mot isvaken blev det dock ett överraskningsbesök hos Lundhags. Alltså överraskning för oss deltagare, Lundhags visste nog om att vi skulle komma. 

– Allting kan bytas ut på våra kängor. Så fort nånting är slitet eller inte fungerar, går det att laga. Det är det största inom hållbarhetsarbete, att komma ifrån slit och släng. Du kommer aldrig behöva köpa nya kängor.
– Men alltså när man har en modell som man är nöjd med och sen ser man att det kommer en likadan modell men den heter två efter, då måste man ju bara ha den istället. Man vill ju liksom bli ännu mer nöjd. Där borde ni ju ta ert ansvar och inte tillverka nya modeller.
– Haha, jo jag är ledsen, men vi fortsätter jobba med produkterna och utvecklar dom, tex har nummer två numera ett helt miljövänligt plastmaterial. Och där kan man också säga att om du inte byter ut dina gamla kängor, är ju även det gamla materialet extremt miljövänligt.

Och så fick vi äntligen de kängorna vi hade beställt. Vilken glädje! Åh så sköna. De satt liksom bra direkt, precis som i butiken.
Vi fick också prova årets kollektion av vandringsbyxor, som inte finns i butik ännu.
– Har ni några med extra långa ben?
-Ja, Makke och Authentic.
Jag gillade Makke, eftersom det fanns luftningsfickor på insida lår och blixtlåsfickor på låren. Sen att dom var extra förstärkta i benen, såg lite fräckt ut.
Designen på Makke är något tightare än Authentic och Makke har lite luftigare tyg.
Dessutom var de helt utan giftiga ytbehandlingsmaterial. Dessa modeller fanns förutom vanlig också i ”short”. Många av produkterna innehöll ekologisk bomull och eller återvunnet material. Han betonade att det var 100% återvunnet material.

Men nu var det dags att gå sista biten till slutdestinationen.

Och så kom det sig att all den glädje jag kände över de nya kängorna och Lundhags hållbarhetstänk, försvann direkt när jag såg isen. Jaja, de hade gjort det jättefint med marschaller och stående isflak som glänste i ljuset av staden, men alltså det regnar. Snöblandat.
En perfekt kväll för lite isvaks-badning. 1 minut ska vi vara i. Minst.
Vi får max ha på underställ och skalplagg. Och skor. Och mössa. Så som om det hjälpte. Det var värre än jag trodde, värre än det brukar vara. Kanske var det anspänningen, kanske var det för att nån annan var så nervös, eller så är det såhär de alltid känts. Jag hade bara förträngt det.

Hoppa i.
Skaka ur vatten ur öronen.
Jag måste upp. NU.
Shit, vad kallt. Helvete. Mina fingrar.
Men shit mina fingrar!
Men vadå doppa axlarna.
Doppa dina egna jävla axlar.
Men skit på er. Allihop!
Aj. Fan det gör ont.
Mina fötter har lossnat.
Vadå doppa huvudet igen?
Ok.
Jag får vatten i öronen.
Jag skakar på huvudet.
Är det inte skitfarligt med iskallt vatten i öronen?
Jo det är det.
Jag vet. Det är riktigt farligt.
Jag. Kan. Inte. Andas!!!!
Är det jag som låter?
Det där! Hörde ni?
Kraxande ljud.
Är det jag som andas?
Nä jag andas inte.
Näsan är täppt. Halsen är ihopklibbad.
Var är min astma spraj?
Jag andas inte.
Ser ni inte det?
Ni måste dra upp mig.
Ja alltså typ nu.
Ska jag simma omkring?
Men ta mig röven.
Jag måste upp.
Jag har inte tid för sånt här larv.
Vart jag bor?
Ska väl du skita i.
Har det gått en minut?
Inte?
Men det är fan fel på din klocka.
Helvete.
Mina fingrar har dött.
Vart Ekerö ligger?
I vattnet.
Det är en ö.
Stackars Ekerö.
Den ligger alltid i skitkallt vatten.
Så deprimerande.
Jag måste fan flytta.
Välkommen upp.
Får jag gå upp nu?
Jasså nu passar det?
Skitbra.
Jag hatar er allihopa.
Så det så.
Och det är kallt.
Skitkallt.

 

Och det känns inte alls bättre nu.
Vad skulle kunna känts bättre nu? Va?
Jag kan inte torka mig, det gör för ont på huden. Jag sätter på mig nya kläder på fuktig hud men hinner inte fundera på hur mycket jag kommer frysa. Jag får väl dö då. Jävligt värt.
Leilah säger på med ny mössa. På med tröja. Av med skorna. På med en till tröja. Jag känner mig inte så jävla smart nu alltså.
Sen te. Jag kan knappt hålla termosen, mina fingrar känns inte. Men. Åh gud, vad gott. Det här teet ska jag dricka jämt! Det var ju jätte, jättegott!
Jag börjar få tillbaks känseln i kroppen. Det känns som teet värmer magen. Fötterna är domnade. Var är mina nya Lundhags?
Där, där! Ropar Leilah. Åh vilken lycka. Nya kängor. De är så varma och gosiga. Åh underbart att gå hem i dessa coola kängor.
Det är nästan så att jag förlåter isvaket. Men en sak är säker. Jag kommer aldrig någonsin åka skridskor igen.

 

Se till att inte missa nya inlägg, gilla mig på Facebook eller följ mig på instagram:

Something is wrong. Response takes too long or there is JS error. Press Ctrl+Shift+J or Cmd+Shift+J on a Mac.

 

2 thoughts on “Isvak utan bastu

  • 13 januari, 2018 at 21:01
    Permalink

    Så modig av oss, klapp på axeln här😃 jag fick chock av duschen hemma när första droppar kändes på huden KALL ❄
    Skönt att det är gjort, nu kommer vi inte göra det självmant, eller? 😀

    Reply
    • 13 januari, 2018 at 21:13
      Permalink

      Nä nu vet vi! Aldrig mer! 😂 ❤️😘

      Reply

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *