-Nä fan, hon bet befälet i kinden.
-Hurdå bet?
-Det blödde liksom.
-Hon nafsa till?
-Ja typ, det såg ut som ett skrapsår. Hon högg honom när han skulle resa sig.
-Jo men då ville hon bara förstärka att han skulle gå?
-Ja, kanske, det var lite konstigt. Han hade gett henne blodpudding och klappat henne och allt.
-Nä men då nafsa hon ju bara. Om hon hade velat bita honom, hade hon ju suttit kvar i hans kind.
-Ja, kanske det.
-Jo, men du kan vara helt säker. OM hon hade velat bita, då hade hon ju bitit. Så det är inget fel på din hund, hon reagerar helt normalt i den situationen.
-Ok, jo jag skulle kanske inte ha utsatt henne för det där, det känns ju inte skitbra.
-Nä, det är nog ingen situation som hon ska tåla utan att ha tränats för det. Hon är inte den rasen som godtar allt bara sådär, hon är alldeles för smart.
-Ja, det är skit.
-Det som jag gillar med den här typen av hund när de jobbar är att de inte slappnar av direkt när faran lämnar utan fortfarande har fokus. Det är de bästa hundarna som jobbar så.
-Ja, vi blev inte godkända här i alla fall.
-Nä vad tråkigt, du får lära henne att acceptera människor, vi får öva på det helt enkelt.
-Ja, eller så får jag komma på nåt annat mål, nåt som passar henne. Detta var nog inte hennes grej direkt.
-Vad fick ni göra då?
Nöjd efter avklarat skottprov.