PT på universitetetsnivå

Det finns massor med kurser att söka. Öppen för efteranmälan.
På antagningen.se kunde man se tidigare studier. Jag har tydligen läst över 300 högskolepoäng. Världens mest överkvalificerade hästskötare, sa min mamma alltid. Men jag har alltid kunnat jobba med det jag velat utan att luta mig mot akademiska meriter. Ingen prestige. Inga pengar. Man har alltid ett val.
Vi har ju tidigare trott att högskolepoäng var en garanti för ett långt och lyckligt yrkesliv. Det var före akademikerarbetslösheten som var så stor i Sverige. Såklart, då Sverige avskaffat lärlings-kurserna, alla skulle ha behörighet för högskolan. Vilken idioti.
Det finns många kurser i anatomi och fysiologi, olika inriktningar och möjligheter. Dessa kurser betalar man dyrt för på alla landets renommerade PT-utbildningar. En fördel att gå en betalutbildning är att det går mycket snabbare, den är inte så avancerad och den är mera praktisk. Och du slipper lära dig detaljer som inte är så viktiga för din blivande kund. En fördel med att läsa på högskola är att den är gratis, berättigar till studiemedel,  mera omfattande, tar längre tid (eller det kanske det är en nackdel) och det finns forskningsmöjligheter, om man kommer på att det inte var så kul att jobba med människor som ljuger om vad dom tränar, vart dom har ont och vad dom äter.
En av kurserna som jag ville fullfölja fanns inte längre, klinisk anatomi, vi skulle obducera och jag var gravid och illamående. Ingen bra kombination. Så jag hoppade av, det får man ångra nu. Nu måste jag börja om. Eller ja börja om på 300 hp.

Att jag är uttråkad är ju ett Faktum. Snart inte längre.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.