Cykeln står där i vardagsrummet. Den ska lämnas in på verkstad, för att se om allt efter kraschen går att fixa. Jag måste få ett kostnadsförslag för försäkringskassan.
Men iaf så står cykeln där i vardagsrummet och lite då och då kommer jag på mig själv med att tänka: meeeeen vad länge sen det var jag cyklade! Sekunden efter kommer jag ju på varför. Men känslan känns bra. Jag bara vilar eller jag har inte hunnit på sista dagarna bara. Bara bara. Skit.
Ja det låter ju bra! Då säger vi så!
Ja det låter ju bra! Då säger vi så!