“Det känns sällan bra under passet när man tränar, men desto bättre efteråt” säger instruktören när vi ska i liiiite mer.
Jasså? tänker jag, nä så tycker inte jag. Det är här och nu det är skönt och kul och en verklighetsflykt, sen hemma igen med alla måsten har jag nästan glömt bort att jag har tränat.
Eller tar jag inte i tillräckligt mycket så att det blir tillräckligt fördjävligt under passet?
Kanske. Men det beror ju också på varför man tränar.
När man nu som jag har jobbat med träning i flera år och sett många som kommer till gymmet för det sociala, börjar man fundera vad som är den största meningen med träning. Jo för att må bra. När mår du bra? när du snackar med kompisarna och känner att du gjort någonting. Inte när du kräks av mjölksyran i spinningsalen eller att du tar i så mycket att du sjunker ihop på golvet och måste andas.
Men hur blir man bättre? Hur hårt måste man ta i egentligen?
Spinningen är svår, för du har inget att mäta. Varför finns det inte fler spinningcyklar med distans-, fart-, kadens- och wattmätare?
Det kommer säkert komma. Man vill ju gärna mäta sig och se att man blir bättre, inte bara snacka med kompisarna när man är på gymmet.