The Camino starts outside your doorstep.

Det är resan som är resan. Jag (mamma Chaly), åker med två barn, Juni 10 år och Amadeus 12 år, till Camino de Santiago, för att uppleva ”The Way” under några dagar på höstlovet. (tidigare inlägg: Camino med barn)

Bromma flygplats, kl 06.00:

Jag vill verkligen inte. Varför måste vi göra det här? Jag måste kräkas.

Nä, jag är inte åksjuk! Det är mer kräk än så.

Nä jag tänker inte gå på toa här! På en flygplats! Mamma, nej, det går inte!

Jag vill hem! Vi missar halloween mamma. Det går inte.

Jag vill ha frukost. Riktig mat, inget sött! Men den där ostmackan var skitäcklig. Det bryr väl inte jag mig om att den kostade 30 kr.

Jag följer inte med. Varför kan pappa inte följa med? Allt hade varit bättre om pappa följt med.

Jag vill ha mat. Inte nåt sött. Men inte chips! Och ostmackan är ju jätteäcklig. Men varför frågar du då om jag vill ha ostmackan, om du redan visste att jag tyckte den var skitäcklig? Du är jättetaskig.

Nä, jag är inte kissnödig.

Kl. 06.45 boarding:

Ska vi flyga till Bryssel? What? Vart ligger det?

Jag vill inte flyga till Bryssel! Jag vill inte ha nån belgisk våffla.

Brysselkål, bläää.

Brussels airport, kl 9.30:

Hur länge ska vi vara här?

Jag vill ha chips. Vi kan INTE dela en stor påse, vi måste ha varsin. Det får vi alltid av pappa.

Nä, jag är inte kissnödig. Jag står alltid såhär.

Jag vill bara ha godis. Jag tänker inte äta nåt om jag inte får godis. Och så tänker jag rymma, så du slipper se mig.

Jag vill ha hamburgare! Jag skiter väl i om klockan är morgon! Jag vill ha hamburgare.

Nä jag tänker inte gå på toa här! På en flygplats! Mamma, nej, det går inte!

Bilbao aeropuerto, kl 14.15:

Varför måste vi åka buss? Kan vi inte bara flyga hem? Nu?

Jag tänker inte gå på den där bussen den är för full. Jag väntar på nästa!

Jag vill ha pengar, så jag kan köpa godis i automaten. Jag tänker inte åka buss om jag inte får godis.

Bilbao centrum bussterminalen, kl 15.15:

VA? Måste vi åka en till buss? Jag tänker inte åka buss.

Glass? Jag vill inte ha glass! Känner du inte dina egna barn eller? När har jag någonsin gillat glass?

Kan vi inte bara åka hem?

När är vi framme?

Hur långt är det kvar nu? Jag vill åka hem.

Men, mamma ingen ville åka på det här. INGA barn gillar att vandra liksom.

Jag är åksjuk, jag vill inte sitta på den här jävla skitbussen.

Men jag tänker inte gå å kissa!

Jag vill inte veta hur vi ska gå i förväg! Det ska bli överraskning.

Men!! Du skulle ha frågat oss först!

Kan vi inte bara åka hem?

Varför fick storebror vara kvar hemma? Jag vill också gå i skolan och vara med mina vänner.

Nä, jag vill inte fira halloween i Madrid. Jag följer bara med om jag får flera kassar fulla med halloweengodis.

Pamplona, hostal kl. 18.30:

Jag tänker inte vandra imorgon, jag är för trött.

Ska vi vandra här? I stan?

Det är bara du som är hungrig mamma, och grinig, vi är på gott humör och chillar lite här bara.

Nä, kan du inte hämta mat? Jag behöver inga bestick.

Nä, jag vill absolut inte ha kinamat, kan vi inte äta nåt spanskt?

Va fan är empanadas?

Tror du jag bryr mig att du och pappa åt såna när ni var yngre? Dom är inte goda. Det är nåt grönt i dom.

Jag vill inte gå till en annan restaurang, jag har skitont i fötterna.

Men på riktigt jag kan inte gå!!

Det gör skitont när du bär mig, mamma. Det gör jätteont.

Jag sätter mig här på bänken, så sitter jag kvar här tills pappa kommer.

Kan vi inte bara åka hem?

Åh vad gott det var med kinamat.

Godnatt då.

 

Nästa dag: Första prövningen

2 Replies to “The Camino starts outside your doorstep.”

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.