Jag pluggar, barnen leker, så idylliskt.

  

Alltså jag vet inte vad folk har emot att barnen spelar dator? De lär sig ju jättemycket på det. Och sitter still. Visst pratas det för lite att barnen är alldeles för rörliga och högljudda idag? Men i vilket fall som helst älskar jag studiedagar. Alltså de som lärarna har och där barnen gör ingenting. De är bara hemma och hänger. Medans den här mamman har en vanlig studiedag, där jag alltså ska studera, skriva och läsa hemifrån. Och snart är det sommarlov. För barnen. Giv mig styrka.

Leken eskalerar, dottern skriker gällt och det låter som om de dammsuger där uppe. Hunden skäller på nåt och trampet av tunga barnfötter låter fram och tillbaka på övervåningen. Jag försöker ignorera. Men en sak är säkert, det är definitivt fler än bara mina egna barn som stojjar omkring. De jagar varandra, hoppar, skriker och dammsuger. Det låter som om taket ska rasa in. Fantastiskt skön arbetsro jag har. Om arbetsmiljöstyrelsen skulle komma förbi, skulle dom stänga igen mitt kontor.
-Vad håller ni på med där uppe? skriker jag.
-Ingenting mamma. -Vi leker.
-Varför dammsuger ni?
-Nä vi dammsuger inte.
-Alltså det är helt ok att ni dammsuger, barn borde dammsuga mer tycker jag, så jag blir inte sur.
-Men vi dammsugar inte mamma.
-Varför inte det? Ni borde verkligen dammsuga lite mer.

Dids dansar och latschar förbi där uppe vid trappan, sjungandes i en hårtork, lalalllalllaaaaa. Han stannar till och smäller igen syrrans dörr… Hon skriker som en stucken gris där inne.
-VA? Vad har du gjort nu? Varför skriker hon? Jag springer upp.
-Ingenting mamma! Varför skulle jag ha gjort något?
-HAN HAR VISST GJORT NÅGOT!
-Har jag inte alls! Varför tror aldrig någon på mig? Llalllaaalllalala sjunger han vidare.
-Sluta skrik! Skriker jag.

Jag ser en borrmaskin och några hårtorkar som ligger på golvet. Alla sitter i kontakter och är påslagna. Ingen dammsugare tyvärr.
-Vad håller ni på med? Är det ghostbusters eller vadå?
-Han ba kom in på mitt rum ba och han då ba visa jättemycket fuckyou-finger, med båda händerna och jag ba skrek och sa åt han å sluta och så ba…
-Och dina ögon brann inne, när du såg så många fula finger?? Skärp dig. Dids visa inte fingret till Juni! Snälla!!

Det knackar på ytterdörren. Hunden skäller, men det hörs knappt.
-Någon kommer!
Men va fan. Jag springer ner och skriker åt hunden att gå och lägga sig. Barnen öppnar. Hunden skäller.
Kompisens storebror. Kompisen ska hem.
-Koooompis, du ska hem!!
Nu är jag döv.

Och äldsta sonen, som inte är med i några barnsliga lekar, vill ha mat.
-Vadå varför säger du det till mig? Jobbar jag här eller vadå? Har vi restaurang? Det vore ju bra om du började jobba här!! säger jag.
-Nä jag bara bor här.
-Ok men jag bor också bara här.
-Jag tar den här.
-NEJ du kan inte ta en alkoholindränkt sockerkaka till middag.
-Är det alkohol i den? Jag har redan ätit upp halva ju.
-Men va fan. Det är INTE bra kvällsmat. Snart kommer polisen och hämtar er eftersom vi inte är lämpliga föräldrar.
KAN NI STÄNGA AV BORRMASKINEN DÄRUPPE?
Herregud, kan barn inte bara spela dataspel eller kolla på youtube?
Shitfan jag brände äggen. Och hunden har tuggat på skorna i hallen, svart fluff överallt.
Hur hann hon med det på 3 min? Jag tror jag blir tokig.

Jag tar och googlar solsemestrar. UTAN BARN och hund. Så det så.

6 reaktioner på ”Jag pluggar, barnen leker, så idylliskt.

  • 6 juni, 2017 kl. 14:01
    Permalink

    Underbart att barnen leker vilda lekar men jag förstår att det inte är den arbetsro du söker. Jag jobbar också hemifrån och ibland är Youtube enda lösningen för brådskande ärenden.

    Svara
    • 6 juni, 2017 kl. 15:15
      Permalink

      Ja normalt sett gillar de ju att titta på sånt, vet inte vad det var för fel igår… ?

      Svara
  • 6 juni, 2017 kl. 13:18
    Permalink

    *ler*
    känner igen.
    Och så klokt att du kan se dig själv utifrån och beskriva allt detta. Som ett sätt att hantera genom att skapa “the gap”.
    Ta hand om DIG!!

    Svara
    • 6 juni, 2017 kl. 15:10
      Permalink

      Tack ?

      Svara
  • 6 juni, 2017 kl. 11:43
    Permalink

    Vardagsrealism på det där sättet som ger igenkänning och därmed, ett visst lugn. Ja, när jag väl slutat skratta av den vill säga!

    Solsemester utan kids o vovsing låter som en juste idé!

    Svara
    • 6 juni, 2017 kl. 15:09
      Permalink

      Eller hur? Mer sol till trötta morsor!

      Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.